Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag har märkt så har vi mycket gemensamt, speciellt när det gäller självförtroende. Och det är en viktig bit i mitt liv. Och nu finns det någon som förstår hur det känns och hur det är att leva med det. Inte många som kan tänka eller föreställa sig hur det är att leva med det. För det kan faktiskt ställa till mycket i livet. Mycket mer än vad man får lära sig i skolan eller av andra. Man får bara lära sig hur viktigt det är att ha självförtroende. Men har man en gång fått det skadat är det inte lätt att bygga upp igen. För man blir extra mottaglig för kritik och negativa saker. Det är något som är jobbigt att leva med, men det är så många som sitter i den situationen. Men det syns och märks inte på alla. Det här är en av dom första jag träffar som är rätt lik mig. Dom flesta andra som jag känner visar sitt dåliga självförtroende med att spela över. Många ser dom som störig och jobbig, och man får känslan av att dom har det bästa självförtroendet som finns. Men det är raka motsatsen. Så det är svårt att läsa av en människa och hur doms självförtroende och självbild ser ut. Nästan alla har skadat självförtroende. Många märker det inte på mig heller, men i många situationer så fungerar jag eftersom att jag mår så pass dåligt eller verkligen vet vad jag tycker och tänker. Och jag har vänt många av mina svagheter till styrkor. Det har inte varit en dans på rosor, men det går. Men det tog sina år kan jag lova. Men ändå är det en lång bit kvar innan det är något sånär bra. Men det fungerar.

Men jag har märkt att jag blir mer och mer beroende av närhet till andra. Och det behöver absolut inte var mer än så. Eftersom att jag är en så kallad känslomänniska är jag ganska känslig av min natur, och påverkas mycket psykiskt av min omgivning. Och många trycker ner mig fast dom inte vet om det. Och att ställa sig upp och säga det är ytterst svårt att kunna göra.

Men saker och ting känns faktiskt så mycket bättre nu. Snacka att om man hittar rätt vänner så hjälper det mycket. Alla timmar jag har träffat och pratat med min underbara vän har hjälpt otroligt mycket. Jag blir faktiskt förvånad över vilken skillnad. Som idag så kliver jag upp med ett leende på läpparna, och det har jag inte gjort på bra länge. Inte ens Min älskling har fått mig att känna mig så här lätt. Men den stora nyckeln sitter i att jag äntligen har någon som verkligen förstår mina känslor och en stor del av mina tankar. Och att ha en vän som förstår har gjort mycket skillnad. Tidigare var det fler som förstod, men dom har tyvärr tagit livet av sig här nu i år. Och det är tungt, men inget jag kan göra något åt. Jag vet bara att det inte är den vägen jag tänker ta. Utan jag tänker övervinna hindret dom aldrig kom över. Jag tänker leva för oss alla tre. Och det kommer att gå bra mycket lättare nu när jag har någon som kan hjälpa mig. Det var länge sedan jag var såhär glad och tacksam över en vän. Men jag är rädd att känslorna räcker för mer. Inte för att det skulle vara dåligt, men just nu har jag min älskling som jag vill satsa på. Men fungerar inte det, så får nog "underbar" passa sig.

Men det ser vi den dagen, den gången. Just nu så ska jag bara njuta av den värdefulla vänskapen. Och försöka lära mig något utav allt det här. För "underbar" har en hel del som jag kan lära utav. Han har ju klarat sig och då gör jag det också. Men rädslan över att förlora "underbar" är stor. Men vi kan förhoppningsvis hjälpa varandra. Det är i alla fall vad jag vill tro.

Jag förstår inte hur så lite tid kan ha gjort så stor skillnad. Mående och tankarna har aldrig klarnat så fort som dom har gjort nu. För att nå den här enorma skillnaden som det faktiskt är så brukar det ta lång tid. Men nu har det gått riktigt fort. Och det är jag väl tacksam för. Har ändå haft det riktigt svårt och kämpigt nu dom här sex veckorna utan älskling och "dummare". Det känns fortfarande jobbigt, men nu går det lättare när det finns någon man faktiskt kan prata med och verkligen vara sig själv. Jag utger mig aldrig för att vara någon annan, men nu kan jag slappna av och visa hur svårt det är med vissa saker utan att varken skämmas eller behöva förklara. Visst kan jag utan problem vara lite tuffare i vissa situationer, men så himla skönt att inte behöva vara det. Utan är det jobbigt så är det, och inge mer med det. Och någon som faktiskt förstår dom sakerna är ganska sällsynt.

Så nu när saker känns bättre så har det kommit in andra tankar och funderingar som snurrar runt i skallen. Det är jobbigt, men på ett helt annat sätt. Jag har alltid haft den stora frågan : Varför?

Det har jag visserligen nu också, men till skillnad mot för annars så är det rogivande att försöka finna svaren nu. Och bara det skapar förvirring. Det är helt enkelt svårt att få stopp på hjulet när det väl har börjat snurra och fått upp farten. Men det gör inget, då har man ju något att kunna skratta åt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...

Jag blir så less på allt. Varför måste folk gå runt och yttra sig en jävla massa saker som dom inte vet ett skit om? Och det är inte så kul att veta att några av mina nära håller på att ljuga. Hela min tillvaro håller på att rasa samman. Jag ser in...