Det är absolut kaos, full storm och total kortslutning. Jag vet inte vilken fot jag ska stå på eller åt vilket håll jag ska gå åt. Vet knappt vad som är upp och ner. Allt är bara så fel och totalt fel. Vilket håll jag än tittar åt så är det fel. Om bara något kunde få vara rätt och riktigt. Jag begär bara en enda dag. För nu är det inge kul längre att få känna total förvirring över verkligheten. Jag fungerar inte som människa. Och nu har jag kommit till insikt att jag skiter i vad läkarna säger, jag har börjat lite smått. Ska testa med låga doser i några dagar. Funkar det så tänker jag bara köra på. Hoppas bara att det inte händer något. För jag orkar inte längre och absolut ingenting mer, inte mer än vad det är. Det kan inte bli så mycket jobbigare än vad det är. Jag konstaterade idag hur skönt det var att lägga sig ner och slippa bry sig om något. Det var så skönt att jag överväger att fortsätta med det. Har ju nästan hela dagarna på mig att slippa kliva upp. Det är bara när Roxanna är hemma som jag måste vara uppe. Men jag önskar inge hellre än att gå upp på full dos och bara få lägga mig ner och släppa allt. Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla mig på fötter. Jag står inte ens på en fot, men vilken vet jag inte. Vet bara att det är fel, men den andra funkar inge bättre. Och marken under håller på att falla sönder och rasa ner i avgrunden som är mörkare än svart. Jag känner hur nära jag är att följa med marken ner. Det är bara mitt tafatta grepp som håller mig uppe. Men kraften håller på att rinna ut. Nu ligger jag hemma hos mamma och pappa, jag vill verkligen inte vara här. Och det är bara för att det nästan alltid blir tjafs om något. Och det är inget jag orkar ta. Det skulle nog bli en sak för mycket. Det är jobbigt nog att jag har talat om för mitt X att jag måste skära ner på kontakten till honom. Hur han tog det vet jag inte riktigt. Man kan ju inte säga att vi direkt umgicks något idag. Jag följde med så att han fick åka hem och hämta det han behövde. När vi kom hem så gick jag och la mig. Jag var totalt tvärslut i hela kroppen. Det är lite bättre nu efter att jag sovit två gånger. Och nu har jag även tagit mina nattisar. Så jag hoppas att jag får sova inatt. Men det har gott över en timme och än känner jag ingen skillnad. Men det lär ju visa sig hur bra det kommer att gå. Jag har redan känt av lite negativa saker av att jag börjat igen. Så risken finns att vi så småningom måste lägga om alla piller. Och det är jag inte stabil nog att klara av. Inte utanför stängda dörrar i alla fall.
Hoppas att jag får åka hem och vara själv imorgon. Men allt handlar om hur väl jag sköter mina kort, lägger jag fel så får jag skylla mig själv. Men det är ingen vits med att grubbla över det nu, utan det lär ju visa sig imorgon.
Jag skänker en riktigt stor och varm kram till dig, du vet vem du är, och även en stor dos glädje. Tack för att du finns här vid min sida. Det är skönt att veta att du finns. Och att du faktiskt bryr dig om mig för den jag är. Ditt sätt att hantera mina energier är något jag alltid kommer att vara tacksam över. Även om jag inte visar det alla gånger. Du ska veta att du betyder oerhört mycket för mig, jag bär dig med mig i mina tankar dygnet runt. Och jag vet att du är där även om jag inte märker av dig eller är hos dig. Och det tackar jag för.
Men jag orkar inte kämpa på det vis så som jag vill göra. Jag börjar känna mig till viss del likgiltig över livet och mig själv. Det är ingen rolig insikt. Jag vet så väl att det är fel, men jag orkar inte göra något åt det, tyvärr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Men jag känner ett behov av att skriva något. Det finns alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet. Och inte blev det bättre av att jag sett en del kort av mina älskade bortgångna vänner. Jag kan fort...

Att närhet till en människa kan betyda så mycket. Men som vanligt så får inte den känslan hålla i sig länge. Att det alltid ska lyckas komma någon och förstöra det som känns bra. Jag är jätte lycklig för den jag får dela saker och ting med. Som jag h...

Jag blir bara så himla ledsen över vissa vänner. Visst kan jag förstå att han kanske tvekar över att komma hit. Men varför kan man inte bara säga det då? Istället för att nästan lova och sedan bara dra ut på det hela tiden. Jag hade faktiskt sett f...

Nu kommer alla jobbiga känslor och alla dessa frågor över mig igen. Allt känns så jävla jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Helst av allt så vill jag bara gå och gömma mig för alltid. Jag vill att du min älskade ska få komma hem någon...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så mycket som har hänt sedan sist. Saker är både bättre och sämre nu. Men det bästa av allt är att jag har ett till underbart barn. En liten Kevin som kom den 27/2-12. Och just nu så verkr det som att j...